Gud va många fina läsare jag har, vad roligt det blir att blogga då man får respons och att ni lägger ner tid på 

att kommentera fina saker osv. Betyder otroligt mycket och jag vill säga tack till er som gjort det för ni höjer verkligen mitt humör. Vet ju knappt vilka ni är (de flesta av er) och det gör det nästan ännu roligare och uppskattas så hiimla mycket!!!!

 

 

Det har aldrig hänt förut, (bara vänner osv) så var jätteförvånad och skitglad! Tycker verkligen det är jättekul att blogga just nu och det är kul att ni bara blir fler och fler sakta men säkert som stannar kvar, även då jag knappt "marknadsför" min blogg på något sätt. Kanske ska ta och satsa på den lite mer? Fick faktiskt förfrågan om att byta bloggportal idag, fattar ingenting.. Mer om det senare! :) Puss

 

Åå! Ibland blir man ju bara så glad. När jag var på jobbet lite halvtrött på allt så såg jag denna kommentaren:

 

Riktig jävla ångest på att gå till jobbet idag. Det tog emot så sjukt mycket. Efter träningen var jag så depp, och jag lät mig vara det också. Sanningen är väl egentligen att jag är jävligt deppig hela tiden men jag stöter bort det och försöker inte tänka på det för det gör en ju galen efter ett tag. Försöker fokusera på det positiva och tänka framåt och typ lura min egna hjärna, ja det funkar! Det händer typ några gånger per dag att jag börjar tänka: "men gud varför är du så himla glad för inget" så blir jag deppig för ett tag men ändrar mig snabbt igen och försöker tänka att jag hellre är glad för inget än ledsen för allt? haha..

 

Har typ livsångest. För mycket. Försvinner ju fan aldrig. Får panik över mitt liv, jag får panik över hur mitt liv är och då jag tänker på hur jag vill att det ska vara. Har ångest för att jag inte hunnit göra mer i livet, då vet jag ändå att jag har gjort väldigt mycket för min ålder, men ändå. Jag vill göra så jävla mycket och att jag känner mig så jävla fast här för tillfället gör mig typ rädd.. Vill bara bort härifrån, kommer aldrig nöja mig med ett 8-5 jobb, radhus i förorten, volvo och ha sina 5 veckor semester om året som man sliter och sliter för och knappt har råd att åka iväg och hitta på något på ändå, och sen bara låta livet gå, samma visa dag ut och dag in typ. No offense till er som nöjer er med det, JAG ÖNSKAR att jag nöjde mig med det!! Alltså verkligen, fyfan vad skönt det skulle vara. Men jag vill verkligen inte ha det så, inte på lååånga vägar. Tror det är därför jag har så svårt att träffa killar nu och så, jag vill men vill ändå inte, är rädd för att typ bli kär och sen så hoppsan så går tiden jättefort så står jag där med en bulle i ugnen och undrar vad fan som hände och ångrar varför jag inte gjorde vissa saker. Det är lätt hänt, för när man är kär så vill man inget annat än att vara med personen och tro mig jag vet. Jaaa det är underbart!! Bästa känslan, men jag vill verkligen inte ångra någonting, helt plötsligt kan det vara försent.

 

Tusentals tankar som flugit runt idag. Gör mig galen. Såååå trött på mitt liv (ursäkta mitt klagande...) men jag vill bara vara ärlig. Jag borde inte klaga, klart jag har det bra. Har min älskade familj och mina fina vänner. Men det är inte kul att gå upp på dagarna och inte ha något att se fram emot, inte något att gå upp för egentligen på det sättet, för alltså allvarligt, det enda jag har att se fram emot varje dag är min träning? och har jag tur kanske jag träffar någon vän också om någon kan osv.. Vad skulle jag göra om jag inte tränade? Jag jobbar ju ibland men visst det är inget jag lägger ner hjärta och själ i direkt för tillfället. Haha. Så nu förstår ni kanske hur jag kan orka att träna varje dag. Har inget bättre för mig, typ :) 

 

Men i dessa stunder då jag känner att detta är typ sanningen så försöker jag tränga bort detta och istället fokusera på det som kommer att hända. Det enda som motiverar mig just nu är att jag VET att jag ska bort härifrån, riktigt länge. Jag ska tillbaka till USA, sen gärna andra ställen med men vill hursomhelst flytta till USA. Gärna åka runt i Asien också. Får se hur ordningen blir. Men för att komma dit vet jag att jag nu måste spara massa pengar, och jag måste jobba.. När jag tänker så blir dagarna lite enklare :) Nästa vecka börjar jag iallafall mitt nya jobb, jag tror jag kommer må mycket bättre då, när jag får annorlunda rutiner och kommer ha för mycket att tänka på ändå.

 

Fyfan vad larvig jag känner mig nu, men Miami tog mig med storm. Nu när jag tänker tillbaka känns det som en dröm, minnen spelas upp i mitt huvud och det var som om det var på film... Saknar ju även dom jag träffade där borta jättemycket. Kan inte fatta att jag kunde vara så jävla lycklig då jag var helt ensam haha, och neej, det var inte bara en semester-feeling. Tro mig. Har vart utomlands tusen gånger typ och jag har aldrig kännt på detta sätt. Sen vill man väl visserligen säkert inte bo där föralltid. Någon gång i livet kommer jag väl vilja stadga mig, men inte på ett bra tag.

 

 

 

Den här tjejen är sjuk. Hennes kropp är perfekt. Jävligt vältränad, deffad och lagom tycker jag! Typ ingen fett alls, massa muskler... Kolla rumpan. Helt sjukt. Nej, denna brud inspirerar enormt med sina bilder. Hon hade även lagt upp bild med "här är jag då jag tränade bra men åt massa skit, och här är jag när jag tränade exakt likadant men åt nyttigt" det fick verkligen mig att tänka till. Stor skillnad.

Vet ju redan att det är så, hatar när folk säger "men du tränar ju så mycket, du kan ju äta vad du vill" jaaaa det kan väl vem som helst men man uppnår ju fan inte på långa vägar samma resultat! Lär er skillnaden..... -.- Hahaha! :) 

Samma sak när folk säger att jag alltid vart smal, inte kan gå upp i vikt osv. Har aldrig vart tjock. Men jag kämpar som fan med min kropp och jag gick upp 6 kg på tre veckor då jag inte tränade, säger inte det något?? Flera stycken som märkte också att jag såg större ut haha!! Så nej jag är inte välsignad jag kämpar och jag har gjort det i snart ett år. Jag har inte nått mitt mål ens än, men jag har kommit långt.

 

Alltså jag är så jävla trött på killar, i allmänhet dåra (syftar inte på någon speciell här)

VET KNAPPT VARFÖR!!!! Tycker allt känns så jävla fake, hela tiden, överallt. Kan absoluuuut inte ta någon på allvar längre ens. Blir ofta typ irriterad om någon skriver till mig (om det nu inte är en vän jag brukar snacka med). Känns som alla bara vill ha ut något av en.. Haha jag vet inte jag har bara börjat lacka typ, har fått en sån otrolig spärr då det kommer till killar nu. Vägrar skaffa en till kille som man får ta massa skit från, då mår jag bättre ensam. Det är väl det. Så jävla trött på det där nu, blir arg då jag tänker på många gånger i mina tidigare förhållanden, blir arg på MIG SJÄLV, och på alla idioter som inte inser vad man har förrän det är borta. Man kan inte stryka allt med en penna och låtsas som inget har hänt. Men fine, alla gör misstag NÅGON gång. Känner mig samtidigt dum. Finns mångra bra killar också.

 

Har gjort mig till kräsen som fan, tycker knappt någon är attraktiv längre. YTTERST sällan. Sjukt..?!

Det värsta är att innerst inne vet jag självklart att jag skulle vilja ha någon, att va kär och ha någon som känner detsamma är ju typ det bästa som finns, men vill fortfarande inte vara begränsad på något sätt, jag har inte bråttom. Men vill ha båda haha, Sån rastlös person jag är så passar jag egentligen att ha pojkvän som kan ta ner mig på jorden lite. Annars har jag så svårt att bara sitta hemma, okej om man träffar ens kompisar hittar på saker och så (då man inte super alltså) men det händer inte så ofta för mig och mina kompisar då våra tider med jobb osv ofta krockar och så.

 

Jaja, jag vet inte vad jag vill få ut av detta. Känner mig bara så jävla arg, trött, irriterad, ensam och uttråkad för tillfället!!!! 

 

Fuck fuck fuck jag orkar inteeeeeeeee, trodde för en stund att detta var över. Men tydligen inte. Detta börjar skrämma mig. Känns som jag är tillbaka på ruta ett. Någon mer än jag som lider av ångestattacker? Vad gör man.. Det är så sjukt, jag känner mig så ensam och oförstådd fast jag har så mycket folk ändå "runt omkring mig". I Miami var jag all by myself, men kände mig aldrig ensam. Kanske bara var denna semestergrejen, men ändå..

 

Verkar som att man får återgå till sömnproblem. Kul!

 

Godkväll :) Eller god morgon för er..

Min dag började inte så bra, bakis och sådär och sedan ångest och panik pågrund av mobilen och så. Men det är lugnt, egentligen så är det bara en mobil, ellerhur? Ingen idé att fortsätta nöta på det där, just move on, får klara mig helt enkelt.

 

 

 

 

Imorgon kommer Chris tillbaka. Vet att jag får stanna här hos dom tills jag åker hem men nu har jag bokat hotell som jag kommer checka in på på måndag och vara där tills jag åker hem. Alltså sista veckan. Känns bra! :) Kommer nog fortfarande umgås mycket med dom jag bor hos nu men fortfarande skönt att ha sitt egna och ha sitt egna, känner mig lite påträngande haha!

 

 

 

Snacka om deppig kväll. Fy helvete. Var superglad, sen gick det utför. Så sjuuukt trött på mitt liv stunder som dessa. Känner mig så besviken på mig själv över vart jag står idag i livet. Har så mycket fina, omtänksamma personer omkring mig, är evigt tacksam för min älskade familj och underbara vänner. Men känner mig så jävla annorlunda från alla andra ändå. Vill hitta en soulmate, någon som är som jag. Någon som förstår mig, vill göra samma saker som mig och tänker på samma sätt. Hohooo där ute, någon där?

 

 

 

Jag är så jävla fri och oberoende, men det är ensamt också. 

 

Vägrar fortsätta ha det såhär, får hoppas allt går enligt planerna nu, sen får tiden göra sitt.