...

Riktig jävla ångest på att gå till jobbet idag. Det tog emot så sjukt mycket. Efter träningen var jag så depp, och jag lät mig vara det också. Sanningen är väl egentligen att jag är jävligt deppig hela tiden men jag stöter bort det och försöker inte tänka på det för det gör en ju galen efter ett tag. Försöker fokusera på det positiva och tänka framåt och typ lura min egna hjärna, ja det funkar! Det händer typ några gånger per dag att jag börjar tänka: "men gud varför är du så himla glad för inget" så blir jag deppig för ett tag men ändrar mig snabbt igen och försöker tänka att jag hellre är glad för inget än ledsen för allt? haha..

 

Har typ livsångest. För mycket. Försvinner ju fan aldrig. Får panik över mitt liv, jag får panik över hur mitt liv är och då jag tänker på hur jag vill att det ska vara. Har ångest för att jag inte hunnit göra mer i livet, då vet jag ändå att jag har gjort väldigt mycket för min ålder, men ändå. Jag vill göra så jävla mycket och att jag känner mig så jävla fast här för tillfället gör mig typ rädd.. Vill bara bort härifrån, kommer aldrig nöja mig med ett 8-5 jobb, radhus i förorten, volvo och ha sina 5 veckor semester om året som man sliter och sliter för och knappt har råd att åka iväg och hitta på något på ändå, och sen bara låta livet gå, samma visa dag ut och dag in typ. No offense till er som nöjer er med det, JAG ÖNSKAR att jag nöjde mig med det!! Alltså verkligen, fyfan vad skönt det skulle vara. Men jag vill verkligen inte ha det så, inte på lååånga vägar. Tror det är därför jag har så svårt att träffa killar nu och så, jag vill men vill ändå inte, är rädd för att typ bli kär och sen så hoppsan så går tiden jättefort så står jag där med en bulle i ugnen och undrar vad fan som hände och ångrar varför jag inte gjorde vissa saker. Det är lätt hänt, för när man är kär så vill man inget annat än att vara med personen och tro mig jag vet. Jaaa det är underbart!! Bästa känslan, men jag vill verkligen inte ångra någonting, helt plötsligt kan det vara försent.

 

Tusentals tankar som flugit runt idag. Gör mig galen. Såååå trött på mitt liv (ursäkta mitt klagande...) men jag vill bara vara ärlig. Jag borde inte klaga, klart jag har det bra. Har min älskade familj och mina fina vänner. Men det är inte kul att gå upp på dagarna och inte ha något att se fram emot, inte något att gå upp för egentligen på det sättet, för alltså allvarligt, det enda jag har att se fram emot varje dag är min träning? och har jag tur kanske jag träffar någon vän också om någon kan osv.. Vad skulle jag göra om jag inte tränade? Jag jobbar ju ibland men visst det är inget jag lägger ner hjärta och själ i direkt för tillfället. Haha. Så nu förstår ni kanske hur jag kan orka att träna varje dag. Har inget bättre för mig, typ :) 

 

Men i dessa stunder då jag känner att detta är typ sanningen så försöker jag tränga bort detta och istället fokusera på det som kommer att hända. Det enda som motiverar mig just nu är att jag VET att jag ska bort härifrån, riktigt länge. Jag ska tillbaka till USA, sen gärna andra ställen med men vill hursomhelst flytta till USA. Gärna åka runt i Asien också. Får se hur ordningen blir. Men för att komma dit vet jag att jag nu måste spara massa pengar, och jag måste jobba.. När jag tänker så blir dagarna lite enklare :) Nästa vecka börjar jag iallafall mitt nya jobb, jag tror jag kommer må mycket bättre då, när jag får annorlunda rutiner och kommer ha för mycket att tänka på ändå.

 

Fyfan vad larvig jag känner mig nu, men Miami tog mig med storm. Nu när jag tänker tillbaka känns det som en dröm, minnen spelas upp i mitt huvud och det var som om det var på film... Saknar ju även dom jag träffade där borta jättemycket. Kan inte fatta att jag kunde vara så jävla lycklig då jag var helt ensam haha, och neej, det var inte bara en semester-feeling. Tro mig. Har vart utomlands tusen gånger typ och jag har aldrig kännt på detta sätt. Sen vill man väl visserligen säkert inte bo där föralltid. Någon gång i livet kommer jag väl vilja stadga mig, men inte på ett bra tag.

 

Var bara tvungen att skriva av mig. Peace!

 

 

 

Hej Ida. Jag gillar din blogg jätte mycket. Vi tänker precis i samma banor och det är så kul att läsa. Jag känner ingen som vill leva livet på samma sätt som mig och det skrämmer mig att så många kan nöja sig med livet i Sverige när de finns så mycket annat att se och uppleva. Livet är för kort för att stanna på ett ställe för länge. Jag vill röra mig mot Miami och Dubai i början på nästa år. Jag har rest en del men har inte hittat den där ron i själen på något ställe än, så jag är fortfarande på jakt att hitta stället jag kan kalla "hem" ett tag framöver. Det som håller mig kvar i Sverige är mina studier samt jobb. Men jag är så motiverad att ha klart skolan februari nästa år samt ha ett bra sparkonto tills dess. Du får jätte gärna höra av dig till min mail adress om du vill snacka mer. Hade vart kul att få prata ned någon som är lik mig själv :) kram

Men gud skojar du med mig?????? Känns som om det var JAG som skrev denna text, så scary haha. Känner exakt likadant!!! Vill också åka till USA. Sen är australien och dubai också något jag vill besöka:) det är därför jag sparar pengar nu, jobbar och går inte ut så mycket , lite tråkigt nu men har kompisar som man är med hemma så får tänka på att jag kommer ha det kul sen haha

Ida, om det är någon som aldrig kommer fastna i lilla landet lagom så är det DU.
Du verkar ha hjärnan och hjärtat på rätt plats för att kunna lyckas utomlands, vare sig det är USA eller Indien vi pratar om, no doubt about that girl!

Alltså i och med att typ inga av mina vänner vill det jag vill åker jag nog själv vilket är tråkigt men har en kompis som också gillar att resa så om hon lyckas spara ihop mycket så åker jag med henne:) men vi kan ju absolut hålla kontakt, det är ju bara roligt med fler. Dessutom vet du hur tjejer är när man åker med en kompis så kan man bråka osv ibland så kan va bra å va med fler också hehe.. Dessutom verkar du vara exakt likadan som mig haha, blir ännu roligare. Kram

Känner verkligen igen mig i det där, jag har alltid varit likadan, därför jag flyttade därifrån så fort jag gått ut skolan haha ;) Ingenting är omöjligt, bara vill man så kan man. Så som du känner för Miami känner jag för Kina, det var liksom ingen semester feeling när jag reste hit, det har alltid känts som hemma. Även om USA var riktigt häftigt det med ;) Sverige kan inte ens jämföra sig med dom två länderna, tråkigt nog. Sverige är liksom ett jättebra land men allting är så himla lagom, möjligheterna ÄR begränsade och nöjer man sig inte med det så är det bara att ta sig ut i världen som gäller. Vill iaf säga att jag tror på dig, och önskar dig lycka till, och är såå glad att jag hitta din blogg för vi har inte hörts på år och dar så det är kul att se vad du har för dig :D Puss å kram

Nej samma här håller också på å sparar hehe. Ja absolut, jag kommenterar lite då och då;) Kram