Ett tvång som blev till en livsstil


Något jag aldrig trodde när jag började träna var att jag skulle fortsätta så länge. Jag sa att jag ville ha det som en livsstil, men jag trodde aldrig jag skulle få det. Jag tänkte bara "men hallå, vem orkar träna livet ut egentligen?" haha, sjukt. Det jag är mest imponerad över är inte resultaten jag fått. Det är att jag orkat hålla igång. Från i mitten på april så har jag tränat fem dagar i veckan i snitt skulle jag tro. Jag trodde allvarligt talat att jag skulle sluta under sommaren. FAN, vad stolt jag är över mig själv för det :) Jag vet att det är det här som är det största problemet för många av er, just att hålla igång och att inte ge upp. Jag tänkte skriva ett helt inlägg sen då jag har tid om hur jag hållt motivationen uppe och om hur jag fick "åå nej jag måste gå till gymmet" till "jag längtar tills gymmet imorgon igen".
 
Men det enklaste svaret är faktiskt, HUR mycket vill du det? Hur mycket och vad är du villig att offra för det? Det är egentligen det allt handlar om. Har du den rätta viljan så klarar du det, och är du villig att offra det som krävs så kommer det gå bra. Gäller fan allt. Träning, förhållanden, skola, jobb osv! Värt att fundera på!
 
"When you want to succeed as bad as you want to breathe, THEN you will be successful!"



Kommentarer
Anonym

kan du inte skriva ett träningsinlägg som du kör (helkropp) o hur man gör dem+

2013-01-12 @ 15:39:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback